Publicerad Lämna en kommentar

Skrota A-mannen!

Skrota a-mannen Tidningsrubrik
Klipp från Kristianstadsbladet 6 dec 2019

Skrota A-mannen!

Du som inte har tillgång till papperstidningen eller någon inloggning som prenumerant kan läsa min artikel här:

Helt nyligen lyssnade jag på Länsstyrelsens presentation av aktuell, svensk jämställdhetsstatistik. Bilden som sakta men säkert växte fram i mitt medvetande visade ett samhälle med en slagsida mellan könen på, vågar jag säga, alla områden. Hur kan det vara så skevt år 2019?

SCB:s yrkesregister visar upp en ytterst tudelad arbetsmarknad med många stora, närapå enkönade yrkesgrupper av snickare, fordonstekniker och städledare i den manliga vågskålen och vård-, förskollärar- och hemservicepersonal i den kvinnliga. När det kommer till chefskap är männens andel bland politiker, högre ämbetsmän och Vd:ar mer än fyra gånger så stor som kvinnornas. Endast inom skola och hälso- och sjukvård är majoriteten av cheferna kvinnor. När slutligen lönegapet på den svenska arbetsmarknaden redovisas och det framgår att en genomsnittlig kvinna i Sverige tjänar ihop 2,9 miljoner kronor mindre under sitt arbetsliv än en genomsnittlig man, blir jag upprörd på riktigt!

På hemväg från presentationen gick jag ett ärende inom bokhandeln. Något färgglatt pockade på min uppmärksamhet och jag stannade till vid en hylla med inbundna seriemagasin. Där såg jag huvudpersoner som Asterix, Tintin, Lucky Luke, MAD, Snobben & Karl och Kalle & Hobbe, omslag med män med andra män eller med djur – Idefix, Milou, Snobben och Hobbe (som är en tiger). Endast två kvinnor förekom i detta breda utbud av seriemagasin. Det var ”Linda och Valentin” vars omslag uppvisade en djupt urringad och mycket lättklädd kvinna tillsammans med en fullt påbyltad man i någon sorts astronautdräkt. Den andra kvinnan hittade jag på omslaget till ”Ankeborg, Havets drottning” i form av en sjöjungfru med giftig blick och en kopplad haj med sylvassa tänder vid handen. Det är klart, är det med sådana förebilder våra uppväxande släkten matas är det kanske inte så konstigt att flickor och pojkar formas till helt olika varelser?

Vad säger vetenskapen om det här då? Historikern och professorn Yvonne Hirdman har tagit fram formler för stereotyperna Man och Kvinna så som deras roller har betraktats genom tiderna. Mannen har genomgående utgjort normen, och betecknas med stort A, medan kvinnan under antiken var som en formlös skugga vid mannens sida, en icke-man. I nästa formelfas gick kvinnan över till att liknas vid en ofullgången man, ett litet a, där hennes egenskaper tolkades som tecken på underutveckling. Slutligen erkändes hon som kvinna med ett eget kön = B, men de egenskaper hon ägde var de som mannen helt enkelt inte vill ha, som hushållsarbete och omvårdnad. Mannen å sin sida präglades av det som kvinnan bedömdes sakna, nämligen förstånd, tankekraft och intellekt. Under 1800-talet varnades männen uttryckligen för att låta kvinnorna läsa. Uppfattningen var att det skulle dra kraften från äggstockarna och i värsta fall göra henne steril, skriver Hirdman.

Med en sådan teori som bakgrund, tänker jag att Länsstyrelsens statistik kanske inte är fullt lika överraskande. Håll med om att formlernas innebörd, som för några hundra år sedan uppfattades som sanna, idag är smått skrattretande. Men skrattet stelnar snabbt på mina läppar när jag minns att även om kvinnor både får läsa och skriva idag, ligger de fortfarande långt efter när det gäller position och värde i samhället, vilket det genomsnittliga lönegapet på 2,9 miljoner är ett otvetydigt bevis på.
Det är så oerhört många förlegade normer, förväntningar och föreställningar som formligen fortfarande impregnerar vår kultur och jag har en teori om hur uppfattningarna har blivit så totalt genomsyrande. Under en mycket lång rad av århundraden fanns det nämligen bara en enda bok att läsa i vårt land.

Jag har under ett par år haft anledning att uppehålla mig en hel del kring en specifik kvinnas förutsättningar, nämligen hon som figurerade i närheten av Jesus i evangelierna, Maria Magdalena. I samband med detta arbete har jag studerat gamla texter, som skrevs från år 50 v.t. och ett stycke in på 100-talet. De samlade texterna genomgick sedan en urvalsprocess och innehållet som skulle komma med i Bibeln fastställdes slutligen år 397 av Athanasius, biskop av Alexandria, på kyrkomötet i Karthago.

Allt eftersom några av de ratade texterna har återfunnits i egyptiska Nag Hammadi 1945 och vid Döda havet 1947, har en annan bild av kvinnan Magdalena vuxit fram. Det visar sig att brev och texter där Magdalena framställts som insiktsfull och betydande har sorterats bort av kyrkomännen. Det så kallade Petrusevangeliet är en av dessa texter som ger Magdalena en framträdande roll. I en annan tidig källa framställs Jesus och Magdalena till och med som ett par och Magdalena omnämns som den person som Frälsaren älskade mest.  Bilden av denna kvinna utmanade sannolikt det mansdominerade biskopsskrået och hon desarmerades genom att förses med ett elakt rykte om att vara en synderska. För att motverka försvagning av det manliga prästerskapets dominans, lyftes i stället andra texter fram som satte kvinnan på plats. I första Timotheusbrevet står att ”Kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet och alltid underordna sig. Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla.” Det står också att det var kvinnan Eva som lockade Adam till överträdelse i paradiset ”men hon skall bli räddad genom sitt moderskap om hon lever ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse.” I första Korinthierbrevet står: ”Liksom överallt i de heligas församlingar skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Om de vill ha reda på något skall de fråga sina män när de har kommit hem, för det passar sig inte för en kvinna att tala vid sammankomsten.” (Källa: Bibeln.se)

Maktordningen är alltså satt. Kvinnan ska hållas på plats, föda barn och vara tyst! Fram till 1842 när Folkskolan lagstadgades av riksdagen, lärde folk sig läsa ur Bibeln och kyrkoherden kontrollerade att kunskapen hölls vid liv genom husförhör och vid bröllop, dop och inflyttning till byn. Dåtidens män och kvinnor visste helt enkelt vad de hade att förhålla sig till och spåren finns fortfarande kvar i vår kultur.

Så, i stället för att låta oss uppröras av Tintin och de andra superhjältarnas dominans, är det kanske biskop Athanasius vi ska lägga skulden på. Visst känns det skönt att äntligen ha hittat en syndabock, även om detta knappast kommer att hjälpa någon. Men något jag tror hjälper, är att verkligen se dessa mönster och sätta ord på ”det onda”. Först då vet vi ju vad vi har att motverka!

För att få ordentligt gehör för mina tankar, borde jag underteckna min text med ett mansnamn: Jan, Leif eller Stig, men jag väljer att utmana A-mannen och skriver under med:

Lotta Persdotter, jämställdhetsstrateg och författare