”Här smittar det raka och realistiska berättandet, de måleriska och sinnliga tidsskildringarna, och inte minst innerligheten i den litterära framställningen av sig också på läsningen (…) Persdotter (…) är en säker stilist med bra driv i berättandet, och som lyckas väl med att överföra sina uppenbara kunskaper i ämnet till en väldisponerad roman om en lika dramatisk som vital period i Europas tidiga historia.”
Huvudpersonerna i boken om Magdalena har onekligen starka kopplingar till profetian om en kommande världsfrälsare vid vår tideräknings början, men det fanns fler tolkningar om vem profetian egentligen avsåg. Kleopatras tvillingson är en annan stark kandidat.
En av dåtidens mäktigaste par, Kleopatra VII av Egypten och romaren Marcus Antonius, fick år 40 f v t ett tvillingpar tillsammans. Pojken döptes till Alexander och flickan till Kleopatra, men de är oftast omskrivna med sina tillnamn Helios och Selene – solen och månen. Dåtidens människor var utleda på krig, ockupationer och maktkamp och längtade inte efter något annat än fred! Ryktet gick om en kommande furste, som skulle installeras och fördriva fientliga handlingar för att återställa ordningen i världen och skapa universell fred i solens tecken. Naturen skulle blomstra, lejon och får beta sida vid sida och allting giftigt och eländigt skulle förtvina. Framförallt talades det om ett barn, vars ankomst skulle bli början på en ny tidsålder enligt en annan kosmisk ordning. Tidsandan vibrerade av förhoppningar om ett kommande lyckorike – något alldeles nytt stod för dörren. Det var då tvillingarna föddes. Pojken blev uppkallad både efter Alexander den store och efter himlakroppen solen, medan flickan fick samma namn som sin framstående farao till mor och solens följeslagare månen; en himlakropp som under århundraden förundrat människor och förknippats med egenskaper som intuition, magi och gudomlig skaparkraft. Man kan inte ta miste på att föräldrarna verkligen ville annonsera ut sina höga förväntningar på de blivande arvingarna för omvärlden. Alexander Helios förutspåddes bli en stor erövrare och solkung med makt över många folk och länder medan Selene antingen förväntades bli drottning vid hans sida, enligt egyptisk tradition om syskonäktenskap, eller bli föremål för ett annat gott gifte.
Den historieskrivning som finns visar att Kleopatra Selene vid 16 års ålder giftes bort med en kung i ett annat nordafrikanskt land, nämligen Juba II av Mauretanien. De två hade något alldeles speciellt gemensamt – de var nämligen båda gisslanbarn till den romerske kejsaren. Det innebär att de som en följd av att deras föräldrar besegrats av Rom, tagits till kejsarpalatset och uppfostrats som gökungar i främmande bo för att sedan strategiskt placeras ut som lydhärskare till kejsaren i det enorma Romarriket. Selene kom att leva sitt liv i Mauretanien, men hur det gick för hennes solprins till bror nämner bevarade historiska källor ingenting om … som upplagt för en ny roman, förstår ni!
Det fanns en ännu äldre profetia uttalad i Egypten. Den handlade om farao Snofru från 4:e dynastin under Gamla Riket. Han samtalar med en vis man, Neferti, som frågar farao om han önskar höra om historien eller framtiden. Härskaren väljer att blicka framåt och den vise mannen börjar beskriva ett kommande Egypten i kaos, där allt verkar ha gått över styr, men till slut förutspår Neferti en framtida kung som ska återupprätta ordning och lagar över land och riken:
”Som ormen på hans panna dämpar rebellerna runt honom kommer hans murar att skydda Egypten från ondska.”
Det enda vi kan vara säkra på är att Alexander Helios aldrig blev den egyptiske fridsfurste som väntades, men vad blev det av honom då?
Läs Månen är solens syster och få svaret!
När jag skrev min historiska roman ”Magdalena – Yeshuas ljus”, inspirerades jag bland annat av Maria Magdalenas evangelium, vilket för övrigt Marianne Fredriksson också lär ha gjort till sin roman ”Enligt Maria Magdalena” utgiven 1997.
Men vad är då detta för gammal text? Jo, i slutet av 1800-talet kom ett historiskt manuskript i form av en åldrig papyrusrulle ut på antikmarknaden i Kairo. Rullen, som är skriven på koptiska och daterad till 400-talet vår tid, går i nutid under namnet Maria Magdalenas evangelium. Rullen kom senare till en tysk forskare, som tog handskriften till Berlin. Utöver detta exemplar, som sedan dess kallas Papyrus Berolinensis, har ytterligare två avskrifter av samma evangelium hittats på andra ställen i världen. Eftersom texten inte ingår i de samlade bibelskrifterna, kallas den för en gnostisk skrift. Ordet gnosticism kommer från gammalgrekiskan och betyder ”att ha kunskap” och är en samlingsterm för olika religiösa idéströmningar med flertusenåriga anor. Ingen av de tre kända kopiorna är fullständiga, men genom att väga ihop de olika delarna går det i alla fall att förstå huvuddelen av innehållet.
I utdraget nedan är det Maria Magdalena som talar med ”sina bröder” det vill säga lärjungarna. Petrus, Andreas och Levi nämns vid namn; Levi är en av de tolv apostlarna, mer känd för eftervärlden som Matteus. Det samtal som beskrivs ligger i tid efter korsfästelsen och handlar om hur apostlarna ska kunna fortsätta sprida evangeliet som Jesus hade förkunnat.
Det som jag tagit fasta på i denna text är de två bröderna Petrus och Andreas uttalade tvivel på att det Magdalena säger är sanning och deras ifrågasättande av hennes tillförlitlighet i egenskap av kvinna.
När jag läser den gamla texten får min fantasi och mitt engagemang energi! Kan det vara Magdalena själv som har skrivit ner redogörelsen av samtalet, eller någon av lärjungarna? Manuskriptet i sin helhet ger mig en bild av en högst initierad och engagerad kvinna, som av allt att döma stod Jesus väldigt nära. Det faktum att de skrifter som slutligen togs med i Bibeln, beskriver henne som en marginaliserad och syndfull bifigur, fick mig att gå vidare och skriva romanen om det liv hon och Jesus mycket väl kan ha levt tillsammans, beskrivet i sin helhet, utan mäktiga kyrkofäders censur.
”De sörjde och grät och sade: ”Hur skall vi kunna gå till hedningarna och förkunna evangeliet om Människosonens rike? När inte han skonades, skulle då vi skonas?”
Då reste sig Maria upp och hälsade dem alla och sade till sina bröder: ”Gråt inte och sörj inte och frukta inte, ty hans nåd kommer att vara med er och försvara er. Låt oss i stället prisa hans storhet, ty han har förberett oss och gjort oss till människor.” När Maria sagt detta, ljusnade deras sinnelag och de började diskutera Frälsarens ord.”
Här följer en redogörelse för en uppenbarelse som Magdalena hade, där Jesus talade till henne. Efter att hon berättat om synen för lärjungarna kommer deras reaktioner på det hon sagt:
”När Maria hade sagt detta tystnade hon, ty det var så långt som Frälsaren hade talat till henne. Men Andreas sade till bröderna: ’Säg vad ni tror om det hon säger, ty jag tror inte att Frälsaren sagt detta. Helt visst är dessa läror främmande tankar.’
Petrus svarade och vände sig också emot henne beträffande dessa ting, och han frågade dem angående Frälsaren: ”Talade han verkligen hellre i hemlighet med en kvinna än öppet med oss? Ska vi då alla vända om och lyssna till henne? Föredrog han henne framför oss?”
Då började Maria gråta och sade till Petrus: ”Min broder Petrus, vad tror du? Tror du att jag har tänkt ut detta i mitt hjärta eller att jag ljuger om Frälsaren?”
Levi svarade och sade till Petrus: ”Petrus, du är alltid hetsig. Nu ser jag att du angriper kvinnan på samma sätt som motståndarna. Men om Frälsaren gjorde henne värdig, vem är då du att avvisa henne? Helt visst känner Frälsaren henne mycket väl. Det är också därför han älskade henne mer än han älskade oss. Låt oss i stället känna skam och ikläda oss den fullkomliga människan […] forma oss så som han befallde oss, och förkunna evangeliet, utan att ge någon ytterligare lag eller någon ytterligare föreskrift utöver de bud som Frälsaren sade.”
(Texten är ett utdrag ur en översättning av Thor-Leif Strindberg.)
Läs mer om Magdalenas liv tillsammans med Jesus i ”Magdalena – Yeshuas ljus”!