Publicerad Lämna en kommentar

Tänk nytt – de tomma lokalerna ger nya möjligheter

tänk nytt de tomma lokalerna ger nya möjligheter

Lotta Persdotters krönika. Källa: Kristianstadsbladet

Artikeln var införd 21 februari i Kristianstadsbladet.
Människors behov av kläder, bruksföremål och försörjning har inte minskat, det är sätten som dessa behov ska lösas på som behöver förändras. I naturen kommer ny växtkraft ur det vissna. På samma sätt kan ny verksamhet blomstra på tomma butiksytor. Tänk nytt – de tomma lokalerna ger nya möjligheter!

Tillväxt till varje pris – tänk nytt
Målet för vår samhällsekonomi har länge varit värdeökning av producerade varor och tjänster med stigande BNP. Men, en ensidig ökning inom ett område tär alltid på andra tillgångar, särskilt om produktionen inte styrs av människors verkliga behov! Enorma reor i butikerna är ett kvitto på en massiv överproduktion av varor som helt enkelt inte efterfrågas. Efter 47 år slår H&M-butiken i Kristianstads stadskärna igen och de tomma skyltfönstren verkar nu vara i majoritet. Men denna stad är långt ifrån ensam, det har bara gått extra fort just där på grund av närliggande överetableringar. Det är tydligt att fler butiker med samma utbud inte är vad våra samhällen behöver. Den kloke Einstein sa: Definitionen av dumhet är att göra mer av samma sak och förvänta sig nya resultat. Nu är det med andra ord läge att tänka nytt!

I min roll som verksamhetsutvecklare har jag ofta tänkt att det hade varit fantastiskt att få bygga en helt ny organisation i stället för att försöka ändra på den gamla, sega strukturen. Jag anser att våra närsamhällen är nära den punkten just nu. Det är dags för tänkande och entreprenörskap av ett helt nytt slag!

Vilka är då människors verkliga behov?
Självklart behöver vi kläder och naturligtvis vill vi känna oss både personliga och snygga. Att möta planetens behov måste inte alls innebära klädmodets död, snarare dess återupplivning genom att kläder får en högre användningsgrad. Genom smart hantering kan nya produkter återfödas ur gamla material när kläderna slitits ut.

Det var länge sedan jag själv slet ut ett plagg, ändå växer min egen garderob, hrm … Jag läser om Klädoteket som erbjuder uthyrning månadsvis. I stället för att märka kläderna med prislappar delas de in i poängsatta kategorier. En tröja ”kostar” 100 poäng, en jacka 150 och designerplagg 200. För en bestämd månadskostnad kan jag välja att hyra kläder för 300 eller 500 poäng, för att nästa månad byta ut dem till andra. Tvätten tar dessutom Klädoteket hand om – perfekt! Behovet bakom mina impulsköp skulle kunna tillfredsställas utan att garderoben fylls på. Jag tänker att om min närmaste stad hade ett Klädotek, skulle jag absolut gå dit.

Tänk cirkulärt i stället för linjärt – tomma lokaler skapar nya möjligheter
Saker som behövs mer sällan, som en borrmaskin för att sätta upp den nya hyllan jag köpt på second hand eller en skidutrustning till veckan i fjällen, skulle jag självklart också vilja hyra, om det bara fanns ett ställe att göra det på i min närhet förstås. Det är nu jag inser vilka möjligheter de lediga lokalerna längs Storgatorna ger. Detta är ett paradigmskifte! Slit och släng-mentaliteten är linjär: vi köper, använder ett kort tag och slänger sedan på tippen. Om vi i stället tänkte cirkulärt skulle fler saker kunna göra nytta längre. Tänk bara på det trasiga blixtlåset i väskan eller jackan. I stället för att kasta bort och köpa nytt kunde livslängden förlängas om dragkedjorna byttes ut eller skorna klackades om. Det öppnar marknaden för yrkeskunniga hantverkare som kunde få sin försörjning säkrad samtidigt som konsumtionsmönstren växte sig hållbara och mer cirkulära.

Behov av förflyttning
Ett annat område där det finns potential till förbättring är hur vi tar oss till och från jobbet. Kollektivtrafik i all ära, men tågrälsens utbredning är begränsad och bussen stannar inte i varje by. Jag skäms när jag ser hur många med mig som ensamma tar bilen till jobbet, låter fordonet stå på parkeringen, obrukat i 8,5 timme, för att sedan ta sin ensamma förare hem igen. Där tycker jag arbetsgivarna ska ta initiativet och stimulera samåkning på samma sätt som till exempel stegräknarkampanjer arrangeras. I större byar och städer bör naturligtvis bilpooler nyttjas och byggas ut och mindre eller säsongsbetonade fordon som cyklar, barnvagnar, skateboards, rullskridskor skulle också kunna sambrukas på ett helt nytt sätt. Dessa prylar tar lite utrymme, men ytor finns ju som bekant lediga lite varstans.

Boende med gemenskap
Med ännu mer nytänk kan också mer djupgående behov mötas. Gemenskap är ett grundläggande behov hos oss människor. I dag har vi 38 % ensamhushåll i Sverige. Vi har också en utbredd psykisk ohälsa. Graden av ofrivillig isolering i samhället skulle kunna minskas genom ett ökat utbud av boendealternativ. Jag såg nyligen ett inslag på tv om ett socialt hus. Det var inget kollektiv i 70-tals stuk utan ett nybyggt lägenhetshus där ensamma äldre och yngre med olika bakgrund bodde i var sin lägenhet, men hade en överenskommelse om att träffas ett par timmar i veckan. De tog en fika, gick en promenad eller hjälpte varandra att byta lampor eller laga kläder. En pigg nittioåring som hade fått ny vänskap och en student som ville öka kunskaperna i sin svenska dialekt, vittnade positivt om boendet, som ömsesidigt förgyllde deras tillvaro. Andra effekter är minskade samhällskostnader genom ökad trygghet, tillit och integration mellan åldrar och kulturer.

Ordens påverkan
Vi har fått nya begrepp i vår vokabulär: klimatångest, koldioxidbanta och flygskam. Det är knappast några positiva ord som lyfter och manar till handling, men en nedåtgående spiral kan vändas av gemensamma krafter. Kom ihåg att alla ord i regel har sin motsats. I stället för att låta mig tyngas av kollektiv ångest och skam, vill jag ta inspiration av nya rörelser, bli klimatsmart, börja ägodela och skapa nytt liv för mina prylar i stället för att slita och slänga! Visst är vi små myror i en myrstack, men för varje myra som vänder in på en ny stig breddas vägen och det är faktiskt vi som bestämmer vart den leder! Återigen vill jag citera Einstein som sa: ”Sträva inte efter att vara framgångsrik, utan hellre efter att vara värdefull”. Genom att skapa värde kommer nämligen framgången på köpet! Så i stället för att oja oss över tomma butikslokaler och öde gator i city, låt oss gå samman och handla på nya sätt!

av Lotta Persdotter

publicerat i Kristianstadsbladet 21 februari 2020 ”Kristianstad – hög tid för förändring och förnyelse”

Publicerad Lämna en kommentar

M-Magasins debutantporträtt: Lotta Persdotter

Hon skriver om glömda kvinnor

Lotta öppnar dörren till Magdalenas värld! 

M-Magasins debutantporträtt handlar i nummer 1 2020 om författaren till Magdalena – Yeshuas ljus. Lotta Persdotter insåg att det inte går att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett nytt resultat! Så i stället för att skicka in sitt fjärde bokmanus till  olika förlag och invänta tummen upp eller ner – risken är uppenbart mycket stor för en ”okänd” debuterande författare att få det senare – anmälde hon sig till det nätbaserade projektet BB2019. Det står för ”Från Bokidé till Bokmässa 2019”.  Under året som gått har hon startat det egna förlaget Åbackabok, gett ut sin bok ”Magdalena – Yeshuas ljus”, som finns att köpa i de flesta nätbokhandlar och i Akademibokhandelns butik på Västra Storgatan i Kristianstad, och BLIVIT FÖRFATTARE!

Hennes bok handlar om Magdalena och Yeshua. De historiska förebilderna är Maria Magdalena och Jesus och boken bygger på evangeliernas händelser och persongalleri, men där slutar likheterna. Lottas bok är en skönlitterär roman om Magdalenas liv och om hennes betydelse i relationen med Yeshua. I Magdalenas berättelse fylls tomrummet vid hans sida ut och skildringen blir hel och en helt annan! I Lottas version av deras liv skingras illusionerna kring underverk och övernaturliga händelser och hon sätter ord på flera tabun. Berättelsen cirklar kring Magdalenas och Yeshuas kamp för sin lära och för sin kärlek, men i kärnan ligger Magdalenas egen kamp om att bli respekterad som kvinna i en strängt mansdominerad tillvaro. Lotta öppnar helt enkelt dörren till Magdalenas värld!

Jag har fått otroligt mycket stöttning av en entusiastisk omgivning! Just nu har jag två kommande bokprat med läsecirklar inbokade. Det är fantastiskt att samtala med sina läsare, fortsätter Lotta. Det ger mig ett kvitto på mitt engagemang som författare och på att jag faktiskt har lyckats förmedla bilder och tankar genom berättelsen om mina figurers liv. Det som fascinerat mig mest är att läsarna har gjort associationer till sina egna livsberättelser och kopplat på de egna erfarenheterna till berättelsen, som på så vis blir en ny helhet för varje läsare. En kvinna berättade till exempel för mig hur hon hade återupplevt delar av sin egen barndom, som hon tillbringade i klosterskola. Det är en ödmjuk känsla att inse att min berättelse kan tränga in i människors inre världar.

Alla Lottas manus har handlat om starka kvinnor som genom historien marginaliserats och mer eller mindre glömts bort eller fått ett svärtat eftermäle. Hon har skrivit om Pandora, kvinnan i den grekiska mytologin, som har belagts med skulden för all världens olycka; den kvinnliga faraonen Hatshepsut, vars existens så gott som fullständigt glömdes bort när hennes namn, bilder och inskriptioner på tempelväggar målmedvetet hackades bort och slogs sönder av efterföljande konkurrenter om makten och om eftervärldens hågkomst; Kleopatra Selene, dottern till den Kleopatra VII som eftervärlden känner, men som drabbades hårt av de segrande romarnas maktfullkomlighet.

I sin yrkesvardag jobbar Lotta med jämställdhetsfrågor i offentlig sektor, men är i grunden ingenjör och vet vad det vill säga att utsättas för härskartekniker på manligt dominerade arbetsplatser. Nästa bokidé handlar om Salvador Dalís hustru Gala, en kvinna som befunnit sig i skuggan av sin framgångsrike man, avslöjar Lotta. Åtminstone har jag börjat köpa på mig böcker om konstnärsparet. Det är så det utvecklas, författarskapet. Det lever sitt eget liv utan utstuderad och strategisk planering, skrattar Lotta. Figurerna bara dyker upp i mina tankar och så är ett nytt researcharbete i gång!

Vi får väl se hur det går!

(Texten är en utökad version av Debutantporträttet i M-Magasin!)

Publicerad Lämna en kommentar

Skrota A-mannen!

Skrota a-mannen Tidningsrubrik
Klipp från Kristianstadsbladet 6 dec 2019

Skrota A-mannen!

Du som inte har tillgång till papperstidningen eller någon inloggning som prenumerant kan läsa min artikel här:

Helt nyligen lyssnade jag på Länsstyrelsens presentation av aktuell, svensk jämställdhetsstatistik. Bilden som sakta men säkert växte fram i mitt medvetande visade ett samhälle med en slagsida mellan könen på, vågar jag säga, alla områden. Hur kan det vara så skevt år 2019?

SCB:s yrkesregister visar upp en ytterst tudelad arbetsmarknad med många stora, närapå enkönade yrkesgrupper av snickare, fordonstekniker och städledare i den manliga vågskålen och vård-, förskollärar- och hemservicepersonal i den kvinnliga. När det kommer till chefskap är männens andel bland politiker, högre ämbetsmän och Vd:ar mer än fyra gånger så stor som kvinnornas. Endast inom skola och hälso- och sjukvård är majoriteten av cheferna kvinnor. När slutligen lönegapet på den svenska arbetsmarknaden redovisas och det framgår att en genomsnittlig kvinna i Sverige tjänar ihop 2,9 miljoner kronor mindre under sitt arbetsliv än en genomsnittlig man, blir jag upprörd på riktigt!

På hemväg från presentationen gick jag ett ärende inom bokhandeln. Något färgglatt pockade på min uppmärksamhet och jag stannade till vid en hylla med inbundna seriemagasin. Där såg jag huvudpersoner som Asterix, Tintin, Lucky Luke, MAD, Snobben & Karl och Kalle & Hobbe, omslag med män med andra män eller med djur – Idefix, Milou, Snobben och Hobbe (som är en tiger). Endast två kvinnor förekom i detta breda utbud av seriemagasin. Det var ”Linda och Valentin” vars omslag uppvisade en djupt urringad och mycket lättklädd kvinna tillsammans med en fullt påbyltad man i någon sorts astronautdräkt. Den andra kvinnan hittade jag på omslaget till ”Ankeborg, Havets drottning” i form av en sjöjungfru med giftig blick och en kopplad haj med sylvassa tänder vid handen. Det är klart, är det med sådana förebilder våra uppväxande släkten matas är det kanske inte så konstigt att flickor och pojkar formas till helt olika varelser?

Vad säger vetenskapen om det här då? Historikern och professorn Yvonne Hirdman har tagit fram formler för stereotyperna Man och Kvinna så som deras roller har betraktats genom tiderna. Mannen har genomgående utgjort normen, och betecknas med stort A, medan kvinnan under antiken var som en formlös skugga vid mannens sida, en icke-man. I nästa formelfas gick kvinnan över till att liknas vid en ofullgången man, ett litet a, där hennes egenskaper tolkades som tecken på underutveckling. Slutligen erkändes hon som kvinna med ett eget kön = B, men de egenskaper hon ägde var de som mannen helt enkelt inte vill ha, som hushållsarbete och omvårdnad. Mannen å sin sida präglades av det som kvinnan bedömdes sakna, nämligen förstånd, tankekraft och intellekt. Under 1800-talet varnades männen uttryckligen för att låta kvinnorna läsa. Uppfattningen var att det skulle dra kraften från äggstockarna och i värsta fall göra henne steril, skriver Hirdman.

Med en sådan teori som bakgrund, tänker jag att Länsstyrelsens statistik kanske inte är fullt lika överraskande. Håll med om att formlernas innebörd, som för några hundra år sedan uppfattades som sanna, idag är smått skrattretande. Men skrattet stelnar snabbt på mina läppar när jag minns att även om kvinnor både får läsa och skriva idag, ligger de fortfarande långt efter när det gäller position och värde i samhället, vilket det genomsnittliga lönegapet på 2,9 miljoner är ett otvetydigt bevis på.
Det är så oerhört många förlegade normer, förväntningar och föreställningar som formligen fortfarande impregnerar vår kultur och jag har en teori om hur uppfattningarna har blivit så totalt genomsyrande. Under en mycket lång rad av århundraden fanns det nämligen bara en enda bok att läsa i vårt land.

Jag har under ett par år haft anledning att uppehålla mig en hel del kring en specifik kvinnas förutsättningar, nämligen hon som figurerade i närheten av Jesus i evangelierna, Maria Magdalena. I samband med detta arbete har jag studerat gamla texter, som skrevs från år 50 v.t. och ett stycke in på 100-talet. De samlade texterna genomgick sedan en urvalsprocess och innehållet som skulle komma med i Bibeln fastställdes slutligen år 397 av Athanasius, biskop av Alexandria, på kyrkomötet i Karthago.

Allt eftersom några av de ratade texterna har återfunnits i egyptiska Nag Hammadi 1945 och vid Döda havet 1947, har en annan bild av kvinnan Magdalena vuxit fram. Det visar sig att brev och texter där Magdalena framställts som insiktsfull och betydande har sorterats bort av kyrkomännen. Det så kallade Petrusevangeliet är en av dessa texter som ger Magdalena en framträdande roll. I en annan tidig källa framställs Jesus och Magdalena till och med som ett par och Magdalena omnämns som den person som Frälsaren älskade mest.  Bilden av denna kvinna utmanade sannolikt det mansdominerade biskopsskrået och hon desarmerades genom att förses med ett elakt rykte om att vara en synderska. För att motverka försvagning av det manliga prästerskapets dominans, lyftes i stället andra texter fram som satte kvinnan på plats. I första Timotheusbrevet står att ”Kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet och alltid underordna sig. Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla.” Det står också att det var kvinnan Eva som lockade Adam till överträdelse i paradiset ”men hon skall bli räddad genom sitt moderskap om hon lever ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse.” I första Korinthierbrevet står: ”Liksom överallt i de heligas församlingar skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Om de vill ha reda på något skall de fråga sina män när de har kommit hem, för det passar sig inte för en kvinna att tala vid sammankomsten.” (Källa: Bibeln.se)

Maktordningen är alltså satt. Kvinnan ska hållas på plats, föda barn och vara tyst! Fram till 1842 när Folkskolan lagstadgades av riksdagen, lärde folk sig läsa ur Bibeln och kyrkoherden kontrollerade att kunskapen hölls vid liv genom husförhör och vid bröllop, dop och inflyttning till byn. Dåtidens män och kvinnor visste helt enkelt vad de hade att förhålla sig till och spåren finns fortfarande kvar i vår kultur.

Så, i stället för att låta oss uppröras av Tintin och de andra superhjältarnas dominans, är det kanske biskop Athanasius vi ska lägga skulden på. Visst känns det skönt att äntligen ha hittat en syndabock, även om detta knappast kommer att hjälpa någon. Men något jag tror hjälper, är att verkligen se dessa mönster och sätta ord på ”det onda”. Först då vet vi ju vad vi har att motverka!

För att få ordentligt gehör för mina tankar, borde jag underteckna min text med ett mansnamn: Jan, Leif eller Stig, men jag väljer att utmana A-mannen och skriver under med:

Lotta Persdotter, jämställdhetsstrateg och författare

 

Publicerad Lämna en kommentar

Knislingebo debuterar som författare

Knislingebo debuterar som författare

Knislingebo debuterar som författare (ur Allt om Göinge nr 16 2019)

Den 28 september står Lotta Persdotter från Knislinge på Bokmässan i Göteborg med sin debutroman Magdalena – Yeshuas ljus. Då får hon en timme till sitt förfogande att presentera den roman hon arbetat på i fem år.
– Boken är skönlitterär och kan läsas som en underhållande kärleks- och spänningsroman. Men den som vill gå djupare i läsandet får också inblick i ett historiskt skeende, som påverkar oss än idag och som har satt sina spår i populärkultur, tänkande och politiska händelser i världen. Det hon syftar på är predikanten Yeshuas förkunnelse och rörelsens kamp mot sina motståndare. På många håll i världen utkämpas religionsstrider som denna, säger Lotta när vi träffas på Kulturhuset i Broby.

För 10 år sedan berättade Lotta Persdotter för en kollega om sina författardrömmar. Kollegan påpekade att då var det nog hög tid att sätta fart, och på den vägen är det. Lotta fick den välbehövliga sparken där bak. Tio år senare sitter hon med fyra manus och nu är första boken tryckt och lanseringen påbörjad.
– Precis som för många andra debutanter har mina manus refuserats av olika förlag. Det är oerhört svårt att få ut en debutbok på de etablerade förlagen. I julas bestämde jag mig för att ge ut boken på eget förlag, Åbackabok, berättar hon. Därefter har Lotta anlitat lektör, redaktör, korrekturläsare och grafisk formgivare för att få slutresultatet så bra som möjligt och efter alla finjusteringar är nu boken äntligen tryckt och färdig i hennes hand.

Kärlek, spänning och maktkamp
Boken handlar om maria* Magdalenas liv och hennes plats i kretsen kring Yeshua, där allt gick ut på att föra ut hans förkunnelse. Läsarna får följa Magdalena från den stund hon trolovas med den man hon älskar och genom den följande tiden tillsammans med lärjungarna. Boken är berättad ur Magdalenas perspektiv och handlar om hennes kamp att som kvinna göra sig hörd i ett sammanhang dominerat av män.

– Hon hittar ett sätt till slut men det får man läsa om i boken, säger Lotta med ett hemlighetsfullt leende.
De historiska personerna i boken är med utifrån den fakta och historiebeskrivning som finns. I övrigt är det Lottas berättelse. Det är en berättelse om illusioner, förföljelse och maktkamp och samtidigt är det en kärlekshistoria som beskrivs från första till sista sidan. Men också en berättelse som ska kunna få oss att tänka till om vårt samhälle idag, om hur lite vi lärt oss av vår historia samt hur omedvetna vi är om det.
– Vi har väldigt lätt att förringa historien och den påverkan den har på oss än idag. Men tänker man efter är historien och religionen fortfarande påtagligt närvarande i dagens samhällen på olika sätt, inte minst i konflikterna, säger Lotta.

Håller boken levande
Den 26–29 september hålls Bokmässan i Göteborg, Nordens största kulturevenemang. På lördagen den 28 september kl. 11–12 har Lotta sin egen timme i montern, som hon har tillsammans med nio andra debutförfattare.
– Jag har dessutom redan fått en förfrågan angående att ge ut boken som ljudbok, säger hon nästan lite förvånad över hur fort det gått från att hon kom med i bokbranschens skrift höstens böcker 2019.
Steget är förstås långt från skrivandet på fritiden fram till den färdiga produkten och lanseringsarbetet. Till vardags är Lotta kommunal tjänsteperson i Östra Göinge och skrivandet har hon utfört tidiga morgnar på helgerna och en stund på eftermiddagen. Även på vardagarna har hon ofta försökt hitta en stund varje dag.
– Jag tänker att lite varje dag håller boken levande, säger Lotta som tycker att själva skrivandeprocessen är det absolut roligaste.
– Slutprodukten i all ära men det är själva pusslandet, researchen och skrivandet som är grejen. Därför har jag också kunnat fortsätta när jag blivit refuserad.

Fler bokidéer
Och framtiden då? Jo, att det blir mer skrivande står helt klart. Just nu har Lotta fått en idé om att skriva om Salvador Dalis fru Gala, vilket kan bli nästa projekt. Men hon har också sina tidigare bokmanus om Hatshepsut och Kleopatra som hon kan plocka fram igen och arbeta vidare med. En röd tråd är att de handlar om starka kvinnor som blivit motarbetade under sin levnadstid och/eller förminskade av historieskrivningen, vilket i hög grad är fallet med Magdalena i den aktuella boken.
– Det finns ingen egentlig tanke eller avsikt från början med det utan dessa kvinnor har fascinerat och kommit till mig som idéer av olika anledningar. Jag är förstås väldigt intresserad av historia och människors lika värde men för övrigt är inspirationen att det är en så himla häftig känsla att skriva och att jag samtidigt lär mig så mycket på vägen, avslutar Lotta.

Fotnot: Den 12 oktober håller Lotta ett eget lanseringsparty på Skofabriken i Knislinge mellan kl. 14-17, då hon kommer att bjuda på snittar och dryck samt presentera och signera boken för dem som är intresserade.

Text och foto: jessica@espressomedia.se

*Stavningen maria med en gemen som första bokstav syftar på att det inte är ett namn utan en klostertitel som unga esseiska kvinnor fick i väntan på trolovning och giftermål.

Omslag
Foto
: Therese Sjunnesson, grafisk form: Annelie Tillman