Publicerad den Lämna en kommentar

Lansering av Månen är solens syster

I glada vänners och läsares sällskap lanserades Månen är solens syster i Bokhandeln i Osby den 9 oktober -21.

Boken Månen är solens syster
Boken Månen är solens syster

TACK alla ni som förgyllde dagen för Selene, Helios och mig! Solen sken och guldet gnistrade på bokomslagen!

 

STORT TACK också till Liselotte Olsson som så generöst bjöd in oss till sin genuina bokhandel med hundraåriga anor i Osby!

Se en kort filmsekvens från signeringen >

Bild från Bokhandeln i Osby från lansering av Månen är solens syster
Bild från Bokhandeln i Osby från lansering av Månen är solens syster
Publicerad den Lämna en kommentar

Historiskt boksläpp i Bokhandeln i Osby 9/10

Omslag på espresso nr 14 _ 21

Månen är solens syster – Kleopatras tvillingbarn i fokus i ny roman

LITTERATUR. Lotta Persdotter drömde en gång om att bli arkeolog. Det blev inte så. Nu är hon däremot aktuell med sin andra roman med huvudpersoner från antikens historia.

– Jag tänkte aldrig att ”jag ska bli författare” eller ”det här ska jag skriva om”. Mitt historiska intresse har självklart spelat roll men jag började egentligen göra efterforskningar inför mitt första manus av en slump, berättar hon när Espresso träffar henne.

Ett pandemityst kulturhus utgör bakgrunden när vi träffas för att prata om nya boken Månen är solens syster. I boken gör Lotta en djupdykning i tvillingarna Selenes och Helios liv runt 30 f.Kr. Tio år gamla mister de sina föräldrar Kleopatra VII och Marcus Antonius, tas som gisslan av fienden och tvingas växa upp i fångenskap vid kejsarens palats i Rom.

– Precis som min första bok är den baserad på de historiska fakta som finns. Sen har jag själv blåst liv i personernas tankar. När jag skriver planerar jag ramarna men det är som att karaktärerna lever själva, förklarar Lotta som skriver mest för sin egen lusts skull.

– Jag älskar själva skrivprocessen där jag får väva ihop kunskap, inspiration och fantasi. Det är det absolut roligaste. Efterarbetet med att promota själva boken är ju inte mitt egentliga mål med skrivandet, säger hon med ett skratt.

Avsikten med Månen är solens syster är att lyfta fram dem i historien som är på förlorarnas planhalva, där oftast kvinnor och barn hamnar. Vid sidan av den historiska spänningen ger Lotta också berättelsen ett tidlöst, existentiellt perspektiv.

– Boken handlar om Selenes och Helios kamp för att få tillvaron att fungera. Efter att ha överlevt ett triumftåg där de släpats runt bojade och förnedrade ska de skapa sig en tillvaro där de bland annat måste hantera omvärldens förväntningar. Dels förväntningarna om hämnd som de döda föräldrarna måste haft på dem men också den romerska kejsarens förväntningar efter att ha uppfostrat tvillingarna i sin anda. Ska de ta upp föräldrarnas kamp eller söka sina egna vägar?

I boken försöker Lotta även ge en mer nyanserad bild av Kleopatra som historiskt utmålats som en lättsinnig kvinna som jagat efter romerska män.

– Allt tyder på att hon i själva verket var en mycket lärd och kompetent härskare. Jag vill radera den romerska propagandan och ge en mer rättvisande bild av henne.

Denna gången har Lotta förlaget Blue Publishing i ryggen, vilket hon tycker känns fantastiskt då hon nu även får professionell hjälp med marknadsföringen bland annat.

– Första boken gav jag ut på eget förlag och köpte in tjänster som redigering med mera. Men marknadsföringen fick jag ta hand om själv och det är inte helt enkelt när man är oerfaren, säger Lotta och fortsätter:

En rolig detalj är att äldsta dottern, som är teaterintresserad, har läst in ljudboksversionen av Månen är solens syster.

Men hur var det nu med slumpen som fick Lotta att börja skriva?

– Jag förhörde en läxa och läste en kort strof om den kvinnliga faraon Hatshepsut, vilken väckte min nyfikenhet. Jag började göra efterforskningar och på den vägen är det, säger Lotta som även har ett manus liggande om just Hatshepsut. Ett manus som förläggaren för övrigt är intresserad av att ge ut.

– Ja vi får se hur det blir med det men det är klart att det finns en dröm att kunna skriva och publicera mer framöver, avrundar Lotta.

Text och foto: Jessica@espressomedia.se

Fotnot: Den 9 oktober lanseras Månen är solens syster med presentation och signering på Bokhandeln i Osby. Lotta kommer också att delta i Bokmässan på Borgen den 23 oktober.

Publicerad den Lämna en kommentar

Stötte Kleopatra huvudet i glastaket?

Bild av Kleopatra

När jag som knappt 30-åring fick en chefsposition i en för övrigt manlig ledningsgrupp, kommenterade min VD mitt utseende och besökare tog för givet att jag var sekreterare och bad mig om kaffe. Jag kan konstatera att jag under mitt arbetsliv har upplevt alla varianter av de knep som Berit Ås namngav som härskartekniker på 70-talet. Frågan är om de är äldre än så?

Länge har kvinnor vittnat om ett osynligt ”glastak” som förminskat dem och hindrat dem från att göra karriär. Anna Kinberg Batra och Mona Salin är två exempel på en lång rad av kvinnor som stått som förlorare i kampen om de högsta posterna i maktens värld. När det börjar blåsa på toppen är kvinnan i regel mycket mer ensam och utsatt än en man i samma position, som oftare har ett beskyddande nätverk av kostymklädda män i kulisserna. Makt och karriär har helt enkelt under överblickbar tid varit manligt kodade företeelser och arbetslivets spelregler har därför utformats för män. Under 1900-talet började kvinnorna få utökade rättigheter till utbildning och yrkesverksamhet på flera områden, men det dröjde ändå till 1957 innan den första kvinnliga polisen antogs och tre år till innan den första kvinnan prästvigdes, för att nämna några exempel.

Ett annat fält som länge varit manligt kodat är det vetenskapliga området. Jag läste alldeles nyligen i en lärobok i historia om upptäckter och forskning. Boken hade visserligen cirka tio år på nacken, men jag förbluffades ändå av att den bara gav exempel på manliga vetenskapsmän. Den tvåfaldiga nobelpristagaren Marie Curie nämndes till exempel inte med ett ord.

Det är väl ingen av er som tror att normerna som gör så stor skillnad på vad en man och en kvinna får lov att göra med sina liv är sentida företeelser? När Kleopatra för mer än 2000 år sedan, år 51 före vår tideräknings början, efterträdde sin far Ptolemaios XII på Egyptens tron, var det i rollen som drottning. Själv var hon 18 år och brodern som formellt var landets farao, Ptolemaios XIII, var bara 10 år gammal. Under den första tiden verkar det som att Kleopatra gjorde vad hon kunde för att regera landet. Hon tog sig tillnamnet Filopator ”den som älskar sin far”. Titeln signalerade att den nya drottningens avsikt var att fortsätta sin fars politiska strävanden. Det skulle dock visa sig att hon skulle ha all anledning att vara på sin vakt. I kulisserna fanns diverse makthungriga personer och lismande strebrar som hade överlevt deras far och som nu såg sin chans till ökat inflytande genom den lätt manipulerbare pojk-faraon. Rådgivarna insåg dock inom kort att det var något helt annat att försöka styra en ung kvinna, än att påverka en tioårig pojke.

Snart kom den unga drottning Kleopatra i allvarlig konflikt med anföraren för de romerska trupper som den förre faraon hade anlitat för att skydda tronen. Det visade sig att denna osämja skulle leda till Kleopatras maktförlust. Omkring år 48 f v t beslöt en sammansvärjning av rådgivare sig för att utnyttja hennes konflikt och göra den mer lättmanövrerade Ptolemaios till ensam härskare utan sin syster. Kleopatra tvingades fly för sitt liv från palatset i Alexandria.

Samma höst blev Egypten indraget i det romerska inbördeskriget när fältherren Pompejus flydde till Alexandria undan Julius Caesars förföljande styrkor. Pompejus hade några år tidigare gett Kleopatras far militärt stöd och räknade nu med beskydd undan Caesar. Men i stället för att skydda romaren, lät den unge faraons rådgivare hugga huvudet av honom, i tron att det skulle glädja Caesar. När han några dagar senare fick se Pompejus avhuggna huvud blev han emellertid rasande. Så behandlade ingen en konsul av Rom, även om det råkade vara en ovän och därför tog Caesar upp striden mot regimen i den egyptiska huvudstaden. Det var då Kleopatra såg sin chans att återvinna sin makt, och hon lämnade Syrien där hon hade sökt skydd.

För att göra en lång historia kort så fick hon Caesars hjälp att oskadliggöra broderns förmyndare och få tronen tillbaka. Men hon vann inte bara landets tron igen, hon vann också Caesars hjärta och kom året därpå att föda honom en son, Kaisarion. Den gången fick hon sina planer raserade i och med mordet på Caesar tre år senare.

Detta är bara början av Kleopatras långa maktkamp, som slutade i katastrof femton år senare vid sidan av hennes nästa livs- och stridspartner, romaren Marcus Antonius. I samband med den slutliga uppgörelsen om Romarriket fick hon sannerligen uppleva antikens glastak när hennes makes förtrogna försökte sparka ut ”den liderliga slampan” ur krigsledningen. Propagandabilden som fiendesidan spred av henne var den om en kvinna som genom förförelse, sex och dunkla konster fick maktens män att falla. I verkligheten var hon ett kompetent och erfaret statsöverhuvud i det mäktigaste av riken vid sidan av Rom. Hon ställde Egyptens fullt utrustade flotta och stridande styrkor till Marcus Antonius förfogande, stod för hela materielförsörjningen av krigståget och bidrog med en enorm krigskassa med ursprung i Nildeltats mylla. Det enda hindret för att få de allierades stöd och förtroende att föra striden till seger var hennes kön: kvinna.

När stridsdammet skingras står hennes 10-åriga barn, tvillingparet Kleopatra Selene och Alexander Helios, föräldralösa. Deras tuffa kamp för överlevnad i den romerska kejsarens fångenskap, drömmarna om att rentvå föräldrarnas nedsvärtade rykte och planerna på att utmana kejsare Augustus själv, kan du läsa om i min senaste historiska roman Månen är solens syster.

Sugen på att få veta mer om Kleopatra, barnen och Månen är solens syster? Titta under På gång och välj bland tillfällena!

Bild av Kleopatra
Kleopatra så som hon kan ha sett ut.

(Lanseringsfest den 9 oktober i Bokhandeln i Osby. Därefter finner du den tryckta versionen och ljudboken på nätet där böcker säljs.)

Publicerad den Lämna en kommentar

Författarmöten i det gröna 4 september

Littera-turen 4 september

Lördagen den 4 september arrangeras Littera-turen, som är en litterär tur på cykel i vackra Billesholm vid Söderåsen! Jag är en av sju författare som deltar. Rundan den 4 september har tre teman – Hälsa – Leva Sant – Kvinnohistorier. Deltagandet är kostnadsfritt! Du som vill kan boka mat och hyra cyklar via Travelshop, eller så tar du dig runt på egen cykel och äter medhavd matsäck i det gröna! Självklart kan du välja att ”bara” besöka Norra Vrams prästgård (GPS-koordinater: 56.089718,12.975391) där jag kommer att hålla till:

PROGRAM Norra Vrams prästgård

Gustav Henrik Mellins antikvariat är öppet kl 10-13.

Kl 12.30 Berättar jag om min historiska roman om Magdalena, där hon själv berättar om sitt liv vid Jesus sida, kallad Yeshua i min skönlitterära version.

Kl 13.30 visar jag upp min rykande färska, nytryckta roman ”Månen är solens syster” om Kleopatra och hennes tvillingbarn Kleopatra Selene och Alexander Helios, som tio år gamla blir föräldralösa och förs som fångar till det kejserliga palatset i Rom.

FORTSÄTTNING i Annikas trädgård

Kl 14:30 blir det terrassamtal i Annika Andebarks fantastiska trädgård i Billesholm, där hon, jag och Ulrika Jannert Kallenberg pratar om våra kvinnohistorier.

Läs hela programmet med alla intressanta programpunkter med de övriga sex mycket spännande författarna här: Littera-turen den 4 september – ANDEBARK

För dig som inte vill ta dig runt till alla stoppen träffar du alla författarna i trädgården mellan kl 14-15.

Bokbutiken är öppen 13-15.30.

 

Vi ses där!

P.S. Evenemanget är en del av Litteraturrundan som arrangeras i Skåne, Blekinge och Småland samma helg. Det är kostnadsfritt att komma till de olika platserna och lyssna där du träffar författarna. Förslagsvis tar du dig runt med cykel. D.S.

 

 

Publicerad den 1 kommentar

Månen är solens syster i tryckpressarna! Lansering 9 oktober!

Bokomslag Månen är solens syster
Bokframsida till ”Månen är Solens syster”

Året är 30 före vår tideräknings början, då katastrofen drabbar tvillingparet Selene och Helios. De är tio år gamla när de mister båda sina föräldrar Kleopatra VII och Marcus Antonius. Hellre än att låta sig visas upp i motståndarsidans triumftåg ändar förlorarna sina liv, men i deras ställe tar segraren Octavianus barnen med sig som gisslan. Syftet är att uppfostra dem till lojala undersåtar vid hovet i Rom.

Selene blir så småningom drottning i Mauretanien vid Nordafrikas kust medan Helios försvinner ut ur offentligheten för att söka sina rötter och försöka förstå sin egen framtid utifrån profetiornas förväntningar. Minnet av föräldrarnas nederlag och deras svärtade rykte driver båda barnen vidare i sina ambitioner att rentvå dem och inta sina förlorade roller som härskare över Egypten.

Månen är solens syster är en historisk roman skildrad ur förlorarnas synvinkel, samtidigt som romanen har ett existentiellt perspektiv. Utifrån spridda historiska ledtrådar bygger författaren upp tvillingarnas karaktärer så att de till sist står som fullblodiga människor och alternativa vinnare i askan av föräldrarnas förlust.

Publicerad den Lämna en kommentar

Kleopatras tvillingar – profetians svar? Smakprov från ”Månen är Solens syster”

Huvudpersonerna i boken om Magdalena har onekligen starka kopplingar till profetian om en kommande världsfrälsare vid vår tideräknings början, men det fanns fler tolkningar om vem profetian egentligen avsåg. Kleopatras tvillingson är en annan stark kandidat.

Marcus Antonius
kleopatra
Kleopatra VII av Egypten

En av dåtidens mäktigaste par, Kleopatra VII av Egypten och romaren Marcus Antonius, fick år 40 f v t ett tvillingpar tillsammans. Pojken döptes till Alexander och flickan till Kleopatra, men de är oftast omskrivna med sina tillnamn Helios och Selene – solen och månen.

Dåtidens människor var utleda på krig, ockupationer och maktkamp och längtade inte efter något annat än fred! Ryktet gick om en kommande furste, som skulle installeras och fördriva fientliga handlingar för att återställa ordningen i världen och skapa universell fred i solens tecken. Naturen skulle blomstra, lejon och får beta sida vid sida och allting giftigt och eländigt skulle förtvina. Framförallt talades det om ett barn, vars ankomst skulle bli början på en ny tidsålder enligt en annan kosmisk ordning. Tidsandan vibrerade av förhoppningar om ett kommande lyckorike – något alldeles nytt stod för dörren. Det var då tvillingarna föddes.

Pojken blev uppkallad både efter Alexander den store och efter himlakroppen solen, medan flickan fick samma namn som sin framstående farao till mor och solens följeslagare månen; en himlakropp som under århundraden förundrat människor och förknippats med egenskaper som intuition, magi och gudomlig skaparkraft. Man kan inte ta miste på att föräldrarna verkligen ville annonsera ut sina höga förväntningar på de blivande arvingarna för omvärlden. Alexander Helios förutspåddes bli en stor erövrare och solkung med makt över många folk och länder medan Selene antingen förväntades bli drottning vid hans sida, enligt egyptisk tradition om syskonäktenskap, eller bli föremål för ett annat gott gifte.

Juba II av Mauretanien
Staty av kung Juba II av Mauretanien
Staty av drottning Kleopatra Selene av Mauretanien
Staty av drottning Kleopatra Selene av Mauretanien

Den historieskrivning som finns visar att Kleopatra Selene vid 16 års ålder giftes bort med en kung i ett annat nordafrikanskt land, nämligen Juba II av Mauretanien. De två hade något alldeles speciellt gemensamt – de var nämligen båda gisslanbarn till den romerske kejsaren. Det innebär att de som en följd av att deras föräldrar besegrats av Rom, tagits till kejsarpalatset och uppfostrats som gökungar i främmande bo för att sedan strategiskt placeras ut som lydhärskare till kejsaren i det enorma Romarriket.

Selene kom att leva sitt liv i Mauretanien, men hur det gick för hennes solprins till bror nämner bevarade historiska källor ingenting om … som upplagt för en ny roman, förstår ni!

Det fanns en ännu äldre profetia uttalad i Egypten. Den handlade om farao Snofru från 4:e dynastin under Gamla Riket. Han samtalar med en vis man, Neferti, som frågar farao om han önskar höra om historien eller framtiden. Härskaren väljer att blicka framåt och den vise mannen börjar beskriva ett kommande Egypten i kaos, där allt verkar ha gått över styr, men till slut förutspår Neferti en framtida kung som ska återupprätta ordning och lagar over land och riken:

”Som ormen på hans panna dämpar rebellerna runt honom kommer hans murar att skydda Egypten från ondska.”

Det enda vi kan vara säkra på är att Alexander Helios aldrig blev den egyptiske fridsfurste som väntades, men vad blev det av honom då? Jag är i färd med att väva ihop ett manus som kommer att besvara den frågan!

 

P.S. Medan du väntar på Månen är solens syster, kan du alltid läsa ”Magdalena – Yeshuas ljus”. D.S

Publicerad den Lämna en kommentar

I stället för att resa …

sök dina rötter och lär av din historia!

I sommar lär vi varken kunna resa över riksgränser eller korsa kontinenter, men fara i tiden med hjälp av minnen och fotografier, finns det inget som hindrar oss att göra. Utöver att det är spännande att söka i sitt förflutna, kan det hjälpa oss att bättre uppskatta det vi har idag och att förstå våra egna liv.

Jag skriver just nu på en roman där ett syskonpar forskar i sina rötter. De vill förstå sin situation och kunna påverka sin framtid i linje med familjens historia. Det handlar om Kleopatras tvillingbarn Selene och Helios. De föddes för 2 060 år sedan i ett land långt borta och visst kan det tyckas att deras liv var milsvitt annorlunda från vår tillvaro. Men ändå kan jag se flera likheter med vår egen nutid. Tidsandan var turbulent, människor var på flykt och de här syskonen tvingades växa upp utan sina föräldrar hos främlingar i ett nytt land. Världsläget präglades av maktkamper och politiska oroligheter och döden svävade över människorna både som hot från angripande motståndare och i form av smittor som svepte över kontinenter och blint skördade sina offer, gamla som unga. 

Liksom barnen i min berättelse har också jag börjat blicka tillbaka i mina egna släktled. En kusin till min mor gick bort för en tid sedan och lämnade hela sitt släktarkiv med foton, brev och lagfarter över hus och egendomar till mig, från en svunnen tid. Huset som omskrevs i dokumenten var min mormors fars, det låg i Vä, där jag också hade min barndom, fast då helt ovetande om min släkting Sven Mårtensson och hans liv. Jag hade sett den stora, svarta familjegraven och visste att den hade något med min mormor att göra, det var allt.

Min mormor som ung.
Min mormor som ung.

Men jag har minnen från min barndom av hans yngsta dotter, som gifte sig och levde sitt vuxna liv i sydöstra Blekinge. Det är därifrån jag minns min mormor Hanna, från saftkalas med drömtårta och middagar med kokt gädda och pepparrotssås kring köksbordet. Jag var nio år när hon dog och för mig var hon då en gammal kvinna. Att hitta ett kuvert med åldriga negativ bland arvegodset, och ur dem kunna framkalla en bild på en ung Hanna i sommarklänning, springandes på en grusplan en sommardag, var smått omtumlande. Jag kände igen henne från mina minnesbilder och från andra foton från min barndom och minnena fick nytt liv.

I boxarna jag fick överta fann jag noggrant paketerade bröllopsinbjudningar, dödsannonser, handskrivna brev och foton både från fotoateljéer och från någon lådkamera.
År 1897 gifte sig Elna och Sven, samma Sven vars namn står på familjegraven. De var släkt med varandra på håll och det bestämdes att de skulle få ta hand om gården Bymöllan i Vä under förutsättning att de gifte sig med varandra.

Min mormors föräldrar och bror.
Min mormors föräldrar och bror.

Bilderna från Svens och Elnas bröllop skildrar glädje, och jag hittar ett ateljéfoto på det unga paret och en liten gosse, taget några år senare, men nästa fynd i boxen får hjärtat att snörpa. Det är ett svartkantat brev med en inbjudan till den lille Nils-Martins begravning. Deras första son dog i en ålder av två och ett halvt år i sviterna efter en elak infektion, strax efter att fotot togs.

Mormor med syskon.
Mormor med syskon.

År 1904 föddes min släktings mamma Karin och sedan blev det dags för min mormor Hanna att komma till världen 1907, följd av två yngre bröder med två års mellanrum. Jag hittade också ett foto på dessa fyra syskon och det slår mig hur lik min då 11-åriga mormor är en av mina egna döttrar. Släktdragen lyser uppenbara på den 102 år gamla bilden.

I bildskatten finns också ett kort från Ronneby brunn på tjugotalet, dit barnens mor Elna hade rest för sin hälsas skull. När det sedan blev dags för Hanna att gifta sig 1931 med en elev på lantbruksskolan i Önnestad, bar hon svart klänning, för Elna hade gått bort året innan. Jag minns fotot från min morfars skrivbord och att jag tyckte det var konstigt med en svart brudklänning. Efterforskningar i lysningsregister har visat att Hanna och Hugo gifte sig i Vä kyrka, där också Elna blev begravd 1930. Om detta hade jag inte heller någon som helst aning när jag och min man gifte oss i samma kyrka många decennier senare.

I stället för att resa
Mormors mormor och morfar.

Det allra äldsta foto jag hittat är en förstoring i form av en oval tavla. Det föreställer ett äldre par, med stelnade ansikten fotograferade i svartvitt. Jag tog hand om tavlan när jag hittade den i min släktings förråd vid lägenhetstömningen. Jag skäms lite när jag medger att den främsta anledningen till mitt intresse var att jag tyckte det var en fin gammal ram. När jag sedan började leta i mitt material fann jag samma par på andra foton. De visar sig vara Karna och Hans Nilsson, Elnas föräldrar och alltså min mormors mormor och morfar! Nu hänger tavlan med det inramade porträttet på väggen i vårt matrum.

Insikten jag får av allt detta är att vetskapen om släktingar längre tillbaks än två generationer ofta är förbluffande liten. Hade jag inte haft dessa foton och dokument hade jag fortfarande inte vetat mer än att det fanns en familjegrav i Vä med namnet Sven på. Nu har jag i stället blivit den som förvaltar denna gravplats, tänder ljus i adventstid och pryder med en blomma på sommaren. Det känns rätt och bra att gå dig och skänka dem en tanke, mina alldeles egna förfäder och -mödrar. Jag kan inte låta bli att undra om de någon gång fantiserade om sina barnbarnsbarn …

Men, detta är ju min upplevelse. På vilket sätt skulle den kunna intressera er, läsare av denna krönika? Jo, jag tänker att när vi denna sommar inte kan flyga och fara världen runt i jakt på upplevelser och nya minnen, skulle vi i stället kunna utforska gamla, och dessutom skaffa en bättre förankring i våra liv genom att blicka bakåt. Alla har det inte lika serverat som jag, det förstår jag, men kanske har du i alla fall ett åldrigt fotoalbum eller en skolåda från vinden som du fått av gamla farmor? Damma av lådan eller bläddra i det där albumet och tag reda på vilka dina rötter är. Och är du så lyckligt lottad att du har någon som fortfarande kan berätta om bilderna eller tidningsklippen, så passa för allt i världen på att fråga!

Publicerad den Lämna en kommentar

Maria Magdalenas evangelium – ett dokument över ojämställdhet i historisk tid

När jag skrev min historiska roman ”Magdalena – Yeshuas ljus”, inspirerades jag bland annat av Maria Magdalenas evangelium, vilket för övrigt Marianne Fredriksson också lär ha gjort till sin roman ”Enligt Maria Magdalena” utgiven 1997.

Foto från filmen om Maria Magdalenas liv med Rooney Mara och Joaquin Phoenix.

Maria Magdalenas evangelium

Men vad är då detta för gammal text? Jo, i slutet av 1800-talet kom ett historiskt manuskript i form av en åldrig papyrusrulle ut på antikmarknaden i Kairo. Rullen, som är skriven på koptiska och daterad till 400-talet vår tid, går i nutid under namnet Maria Magdalenas evangelium. Rullen kom senare till en tysk forskare, som tog handskriften till Berlin. Utöver detta exemplar, som sedan dess kallas Papyrus Berolinensis, har ytterligare två avskrifter av samma evangelium hittats på andra ställen i världen. Eftersom texten inte ingår i de samlade bibelskrifterna, kallas den för en gnostisk skrift. Ordet gnosticism kommer från gammalgrekiskan och betyder ”att ha kunskap” och är en samlingsterm för olika religiösa idéströmningar med flertusenåriga anor. Ingen av de tre kända kopiorna är fullständiga, men genom att väga ihop de olika delarna går det i alla fall att förstå huvuddelen av innehållet.

I utdraget nedan är det Maria Magdalena som talar med ”sina bröder” det vill säga lärjungarna. Petrus, Andreas och Levi nämns vid namn; Levi är en av de tolv apostlarna, mer känd för eftervärlden som Matteus. Det samtal som beskrivs ligger i tid efter korsfästelsen och handlar om hur apostlarna ska kunna fortsätta sprida evangeliet som Jesus hade förkunnat.
Det som jag tagit fasta på i denna text är de två bröderna Petrus och Andreas uttalade tvivel på att det Magdalena säger är sanning och deras ifrågasättande av hennes tillförlitlighet i egenskap av kvinna.
När jag läser den gamla texten får min fantasi och mitt engagemang energi! Kan det vara Magdalena själv som har skrivit ner redogörelsen av samtalet, eller någon av lärjungarna? Manuskriptet i sin helhet ger mig en bild av en högst initierad och engagerad kvinna, som av allt att döma stod Jesus väldigt nära. Det faktum att de skrifter som slutligen togs med i Bibeln, beskriver henne som en marginaliserad och syndfull bifigur, fick mig att gå vidare och skriva romanen om det liv hon och Jesus mycket väl kan ha levt tillsammans, beskrivet i sin helhet, utan mäktiga kyrkofäders censur.

”De sörjde och grät och sade: ”Hur skall vi kunna gå till hedningarna och förkunna evangeliet om Människosonens rike? När inte han skonades, skulle då vi skonas?”
Då reste sig Maria upp och hälsade dem alla och sade till sina bröder: ”Gråt inte och sörj inte och frukta inte, ty hans nåd kommer att vara med er och försvara er. Låt oss i stället prisa hans storhet, ty han har förberett oss och gjort oss till människor.” När Maria sagt detta, ljusnade deras sinnelag och de började diskutera Frälsarens ord.”

Här följer en redogörelse för en uppenbarelse som Magdalena hade, där Jesus talade till henne. Efter att hon berättat om synen för lärjungarna kommer deras reaktioner på det hon sagt:

”När Maria hade sagt detta tystnade hon, ty det var så långt som Frälsaren hade talat till henne. Men Andreas sade till bröderna: ’Säg vad ni tror om det hon säger, ty jag tror inte att Frälsaren sagt detta. Helt visst är dessa läror främmande tankar.’

Petrus svarade och vände sig också emot henne beträffande dessa ting, och han frågade dem angående Frälsaren: ”Talade han verkligen hellre i hemlighet med en kvinna än öppet med oss? Ska vi då alla vända om och lyssna till henne? Föredrog han henne framför oss?”

Då började Maria gråta och sade till Petrus: ”Min broder Petrus, vad tror du? Tror du att jag har tänkt ut detta i mitt hjärta eller att jag ljuger om Frälsaren?”

Levi svarade och sade till Petrus: ”Petrus, du är alltid hetsig. Nu ser jag att du angriper kvinnan på samma sätt som motståndarna. Men om Frälsaren gjorde henne värdig, vem är då du att avvisa henne? Helt visst känner Frälsaren henne mycket väl. Det är också därför han älskade henne mer än han älskade oss. Låt oss i stället känna skam och ikläda oss den fullkomliga människan […] forma oss så som han befallde oss, och förkunna evangeliet, utan att ge någon ytterligare lag eller någon ytterligare föreskrift utöver de bud som Frälsaren sade.”

(Texten är ett utdrag ur en översättning av Thor-Leif Strindberg.)

Läs mer om Magdalenas liv tillsammans med Jesus i ”Magdalena – Yeshuas ljus”!